Brandvakt i Visby I

Morgonsolens strålar träffar ett av tornen vid Visby ringmur. Murgrönan, eller rindi, som växten kallas på gotländska klänger sig fast på det medeltida byggnadsverket.

Jag strulade till det ordentligt vid hemkomsten till Gotland efter min oddyssé på Fastlandet (Stockholm-Göteborg-Stockholm-Gotland) i samband med min födelsedag härom sistens. Färjan ankom Visby hamn sent på lördagskvällen/natten. I tron att ingen buss gick så sent på lördagen, (någon hade sagt att det inte går någon buss då, och istället för att kolla upp saken, försökte jag utan framgång att lifta hem). Döm om min förvåning då en 10:a dundrar förbi mig på raksträckan strax söder om Visby och jag upptäcker att det faktiskt är den buss jag trodde inte skulle gå då här dags! Jag befann mig inte vid någon hållplats, bussens hastighet var hög, och föraren trodde väl antagligen att jag försökte lifta med honom. Enerverande nog hade jag ett giltigt länskort i fickan, men vad hjälpte väl det, när jag såg bussens akterspegel försvinna i fjärran? Jag insåg snart det lönlösa mitt liftningsföretag. Alla tänker helt enkelt inte som jag. Jag har alltid tagit upp liftare, eftersom jag ser en medmänniska som behöver en hjälpande hand, men tycks dessvärre vara ganska ensam om det. Förmodligen styrs de som susar förbi i sina tomma bilar av rädsla, misstänksamhet eller allmänt ointresse av att göra en god gärning, vad vet jag?Något missmodig traskade jag mot gamla Soldathemmet, förbi det numera nedlagda regementet. Trodde mig minnas att det skulle finnas ett vandrarhem där. Det kanske det gör också, men prisnivån var avskräckande hög, såg jag på skyltarna utanför och någon nattreception syntes heller inte till, så jag avskrev raskt det övernattningsalternativet. Utan framgång försökte jag därefter etablera kontakt med en kompis på bostadsområdet Gråbo. Hushållets keliga katt, var den enda jag fick kontakt med, vilket i och för sig var trevligt, men gav inget natthärbärge, dessvärre. Nyfikna och oroliga grannar skymtade i fönstren och porten till den lägenhet jag ville komma in till var låst. En ganska högljudd fest pågick uppenbarligen därinne och ett telefonsamtal dit, resulterade endast i att någon för mig okänd person lyfte på luren och fyllebrölade ett tag, för att därefter lägga på.Sedan svarade ingen på mina fortsatta uppringningar, så jag tog farväl av katten och gick ut till vägen och satte mig vid en busskur för att begrunda min brydsamma situation. I samma ögonblick svängde en vit Securitasbil in på den gård jag nyligen besökt, troligen larmad av någon nervös granne som sett mig stryka runt strax innan. Vad skulle jag nu ta mig till? Klockan var vid det här laget över två på natten.

(Missa inte morgondagens avsnitt om mina vedermödor i Visby!) 😉

Annonser

~ av Sam Zodiac på juni 8, 2007.

3 svar to “Brandvakt i Visby I”

  1. Väntar med spänning på fortsättningen, för det här var bra.
    Jag önskar dig en trevlig dag och kastar mig åter över det som ska hinnas med innan studenterna tågar ut kl.13.30.
    Kram

  2. Ja, när kommer fortsättningen? ;0)
    Ha det så himla bra Sam och hoppas att solen skiner på Gotland också!
    Kramar!

  3. Hehe..ja, jag hade ju rätt bra betyg i uppsatsskrivning, så…
    Ha en riktigt bra dag nu, susanna och hoppas att studentfestligheterna blir glada och minnesvärda! Och att du hinner med alla förberedelser utan att stressa ihjäl dig!
    😉

    Fortsättningen? Den har redan kommit!:D Nästa, del 3, kommer ikväll/natt. Jodå, nog skiner den alltid! Och varmt är det!
    Kramar tillbaka!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: