Dagens Tvilling – Povel Ramel

En av våra mest musikaliska och ordtrixande Tvillingar har checkat ut från jämmerdalen. Hans fullständiga namn var Povel Karl Henric Ramel och han föddes som friherre i den förnäma stadsdelen Östermalm i Stockholm den 1 juni 1922. Han dog på Lidingö den 5 juni i år, alltså efter hans 85:e födelsedag för knappt en vecka sedan. Eftersom jag själv är så pass gammal, har Povel varit en mer eller mindre ständig följeslagare under min uppväxt. Ett av de första musikaliska minnena (vi hade bara en radiokanal på den tiden) var Håhå, jaja, tänk vad det blåser i träna ida’! (Tror den heter Torparvisa) och The Gräsänkling Blues, som handlar om en man vars fru åkt till Mölle, till Mölle by the sea. Han vaknar bakrusig och låten går i bluestakt: ”Det är måndag morgon och mitt huvud känns så tungt! Ja sa; det är måndag morgon och mitt huvud känns så tungt..” Han erinrar sig att han spelat bort trogna hembiträdet Anna till Stig Järrel i förrgår natt på poker, att det varit ett gäng scandal beauties hema hos honom på party och har en lista på vad som måste åtgärdas innan frun kommer hem från sin semestertripp:

Jag ska köpa nya fiskar, ty dom gamla har tatt slut,
och jag själv är lika vissen såsom cissusen ser ut,
oh, hå hå, hå, hå, o-hå!

Det är svårt att överskatta Povels betydelse inom den svenska populärmusikens historia. Povel var, förutom sångare, kompositör, pianist och revyartist. Hans debut skedde redan 1939 då han deltog i Aftonbladets talangtävlig ”Vi som vill opp” och delvis sjöng, delvis gäspade sig genom den egenproducerade sången En sömnig serenad. Hans karriär fick draghjälp av Alice Babs, när hon spelade in hans ”Mitt eget Blue Hawaii” 1942. Hans Johanssons boogie-woogie-vals från 1944, blev den första stora hiten för Povel, men det satt ganska hårt åt. Inledningsvis sålde låten ytterst blygsamt. Anledningen var att genom STIMs agerande plattan försetts med en etikett som angav att skivan inte fick sändas över radion. En av Povels kompisar vid Radioarkivet gjorde emellertid en kopia av skivan, som saknade den där etiketten och gav den till en radiostation. Följden blev att försäljningen av Johanssons boogie-woogie-vals sköt i höjden och efter det stod inte Povel Ramels karriär att stoppa. Hans engelskspråkiga produktion var dock ganska blygsam. The Sukiyaki Syndrome” handlar om ett besök på en japansk restaurang och det är en av mycket få (om inte den enda) sången som Povel skrev på engelska.

Ni som vill ha ytterligare information om denne gigant i svensk populärmusik, TV och revy; klicka på bilden, så kommer ni till Wikipedias sida om Povel Ramel!

Annonser

~ av Sam Zodiac på juni 9, 2007.

Ett svar to “Dagens Tvilling – Povel Ramel”

  1. Det är måndag morgon och mitt huvud känns så tungt
    (Jo ja sa just de att) det är måndag morgon
    och mitt huvud känns så tungt
    när jag sitter här med ett glas grapefruktjuice,
    sjungande The Gräsänkling Blues. 😉

    Min fru har rest till Mölle, till Mölle by the sea.
    Hon for för fjorton dar sen och jag kände mej så fri.
    Oh, hå, hå, hå, oh boy! Nu skulle här jumpas för joy!
    Men nu känner jag mig mindre fri,
    så nu får refrängen bli:
    Oh, Elsalill, come back to me! 😉

    Jag glömmer ej den gången när jag stod där på perrongen
    och min Elsa höll mej fången i ett stadigt grepp.
    Hon sa jag skulle inte glömma de å de å de å de å de
    å så sa tåget tut och gick och jag sa ”släpp!”
    och ännu kan jag höra hur det ringer i mitt öra:
    Mata fiskarna, vattna cissusen. Häpp! Häpp! Häpp! 😉

    Jag ska köpa nya fiskar, ty dom gamla har tatt slut,
    och jag själv är lika vissen såsom cissusen ser ut,
    oh, hå hå, hå, hå, o-ho!
    Ja, jag mår inte riktigt bra, ida!
    Den vecka som har gått har trotsat all kalkyl,
    och allt som finns i huset är kapsyl och magnecyl. 😉

    Vårt hembiträde Anna, vår trogna gamla skatt,
    förlora jag i poker till Stig Järrel förrgår natt.
    Oh, hå, hå, hå, hå, hå, vad ska min hustru tro!
    Så nu får jag klara allting själv med mycket stort besvär,
    och min minneslista den ser ut så här: 😉

    Jag måste skura trappan, jag måste bona golv,
    och jag ska hinna in på banken före klockan tre,
    och jag ska stämma om pianot, jag ska måla om i köket,
    jag ska samla alla kräftskal i en prydlig liten hög,
    och laga dörren sen, och muta portvakten,
    å så damma, damma, damma om igen. 😉

    Ni förstår, min fru är lite sotis så om hon får veta att
    det var fyra scandal beauties hemma här hos mej i natt,
    oh, hå, hå, hå, hå, hå, då skulle jag bli både gul och blue.
    Så här gäller det att städa fort och gardera sej,
    ty hon tror mera på en hårnål än hon tror på mej. 😉

    (Hysch, hysch!) En nyckel i tamburdörrn, jag hör den alltför bra,
    hon skulle kommit först i morron å så kommer hon i da!
    Hå, hå, hå, hå, hå, hå! Nu väntar världens ovetts-dos!
    Full fart på köksdörren, jag tror jag smiter min kos,
    sjungande The Gräsänklings Blues. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: