Burgsviksstrul del II

sergei.jpg
Sergei bor (och arbetar?) vid det till synes nedlagda stenhuggeriet i Burgsvik

(Snacka om strul, ja! Igår natt skrev jag ett långt inlägg som avslutade mina Burgsviksäventyr och vid det här laget skulle man ju kunna tänka sig att jag behärskade bloggtekniken någotsånär, men icke! Jag har alltså lyckats med konststycket att ha två fönster öppna med samma story, publicerat den ena och raderat det andra utkastet! Vilket klantarsel man kan vara ibland! *suckar* Nåja, det har ju hänt förr, så vis av skadan döper jag nu om inlägget till ”Burgsviksstrul del II” istället för ”Burgsviksstrul II”, för annars kommer programmet att vägra spara det här inlägget över huvud taget. Det är ju raderat! Fast eftersom jag hyllar tesen om att inget sker av en tillfällighet, så kan man ju börja undra lite. Vad kommer att hända när jag publicerar det här inlägget? Kommer Sergei att få problem och avhysas från sitt idylliska härbärge p g a någon nitisk tjänsteman, eller…? Hoppas inte! Fortsätter i a f min berättelse från Burksviksstrul I här…)

-But you do talk English? frågade jag mannen med det slaviska utseendet som dök upp från ett rum med en påslagen TV. -English, yes! svarade han. – Do you live here? ville jag veta. -Yes, why not? replikerade mannen. -Yes, why not, indeed? sade ja och slog ut med handen mot havet och den magnifika utsikten. -Are you from Russia? sporde jag vidare. -No, Estland, from Pernu, svarade han och berättade att han hette Sergei. Jag presenterade mig och sade: -Well, Sergei sounds Russian to me! Han svarade att hans föräldrar visserligen hade kommit från Ryssland ursprungligen, men att han var född i Estland och därför betraktade sig själv som estländare. Mina frågor om den ryska minoritetens problematiska situation i dagens Estland, avsaknaden av medborgarskap etc, viftade han mer eller mindre bort. Nejdå, det var inga större problem att ha rötterna i forna Sovjetunionen och bo i Estland! Det var den bild Sergei ville förmedla. Vi satte oss på trätrappen som syns på det första fotot i inslaget och rökte varsin cigarett och samspråkade om allt möjligt. Plötsligt ringde en telefon inifrån byggnaden. Sergei spratt till och muttrade -Very strange! när han gick in för att ta samtalet från en telefon som var kopplad till en fax inne på det som jag antar var kontoret. Det visade sig vara en gammal polare och landsman till Sergei som ringde från Island, där han jobbade för tillfället. De satt länge i glatt samtal på ett språk som, åtminstone för mina öron, föreföll vara ryska, inte estniska. Jag bläddrade genom en bok som tydligen skänkts till stenhuggeriet av en privatperson som av det ovanliga efternamnet att döma var släkt med en nu verksam gotländsk läkare på ön. Den lilla massproducerade adressklisterlappen på frampärmens insida indikerade dock att hon numera bodde i Stockholm. Boken handlade om konstskatter i Vatikanstatens muséer. Så vinkade jag till Sergei och återupptog min promenad ner mot hamnen i Burgsvik. När jag nådde fram till Wärshuset Guldkaggen, kunde jag inte motstå frestelsen att fånga såväl solnedgången som värdshusets exteriör på ett och samma foto. Nöjd med det resultat jag kunde se i displayen fortsatte jag ner mot piren. Tre unga män, som nyligen tagit ett dopp i havet kom emot mig med leende ansikten. (Fortsättning följer)

guldkaggen.jpg

Annonser

~ av Sam Zodiac på juni 13, 2007.

2 svar to “Burgsviksstrul del II”

  1. Hej igen och tack för fortsättningen, en trevlig bit av din vardag.
    Är det ok om jag sätter upp dig på vänlistan?
    Maggan

  2. Självklart! Som en motprestation lägger jag till dig i min blogroll. Bra,va? 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: